MASSIVE ATTACK
historical (english) india pale ale
Jag tar mig friheten att påstå att det är väldigt vanligt bland nyblivna hembryggare är att brygga extremt och/eller konstigt. Så många bollar i luften som möjligt. "Ja, vi gör en surmäskad glutenfri imperial oatmeal milk double black india pale ale, jäst med rödvins-jäst, lagrad med björkträ och jabuticaba!!"
Inget ont om det. Det är fett kul! Så var/är det även för mig. Känner fortfarande att jag vill "ta ut svängarna" väldigt mycket, men har samtidigt börjat snegla lite på "tråkiga" ölstilar. Sån där öl som man kan dricka utan att fundera så mkt på vafan det är egentligen.
Jag tänder alltid till rejält på historiska recept, vare sig jag läser om dem i en bok eller om någon (typ Fuller's) brygger dem. Man gjorde det mesta av det lilla man hade. Ofta enbart med en eller två maltsorter, ingen karamellmalt, och "tråkig" humle osv.
I höstas bryggde vi två öl efter gamla recept. Den ena, en "stout butt beer" från 1720 med 87% brunmalt och resten pilsnermalt med recept taget från Radical Brewing, tabbade jag mig rejält på och gjorde nån bisarr vattenbehandling på. Den blev as-basisk och smakade vidrigt. Första ölen vi vaskat innan den ens flaskats.
"Vaska välfärden"
Den här däremot, en "reid 1839 IPA" som jag hittade i Mitch Steels IPA bok, blev drickbar.
Under själva bryggningen lyssnade vi på Blue Lines av Massive Attack, och namnet kändes väl rätt självklart. Ölen i sig beskrevs som "Thoroughtly, rippingly hoppy. Hops. More hops. Hop resin... osv" av britterna på den tiden, och Blue Lines är en "gammal" stilbildande skiva från England.
En massiv attack med Fuggle helt enkelt.
Well, nu kör vi en lång och detaljerad genomgång av exakt alla intryck.
Trevligt pys när man bustar dens cap. Häller upp och beskådar, ser ut som lite smådisig äppeljuice, men det skulle lika gärna kunna vara päronjuice. Det är lite upp till betraktaren.
Jag sticker ner näsan i glaset och sniffar frenetiskt. Luktar typ som en lite sunkig engelsk pub. Malten har en framträdande roll här, medan de lite blommiga och örtigt kryddiga inslag ligger bakom. Tyvärr är jag dålig på botanik, och har därför svårt att ge er alla detaljer kring dessa blommor, örter och kryddor jag känner. Förstår er frustration och accepterar fullt ut att ni kommer sluta följa min blogg nu.
Nåväl, doften. Jag sniffar även fram knäck, ni vet sån där äcklig kola som folk gör till jul? Ja, sådan. Ni vet hur de luktar, eller hur? Den är även lite diskret fruktig, liksom övermogna saftiga päron.
Då var doften avklarad. Nu kör vi smaken med sextioåtta ord.
Här återkommer det där blommiga och örtiga, som jag tyvärr inte kan gå djupare in på pga mina bristande kunskaper inom botanik. Söt apelsinmarmelad spelar snällt på tungan, tillsammans med ljus honung, hårda kolakarameller och bränt socker. Alla dessa smaker kan ni nog associera till, så kan behöver nog inte gå djupare in på detaljer där. Men ni kan maila mig om ni vill ha en fullständig redogörelse.
Den har en trevlig munkänsla med mild kolsyra. Inget enormt skum, men det som skapas ligger kvar hela tiden. Avslutas med en bestämd och schyst beska.
Humliga rapar kommer som en bonus ett tag efter man tömt glaset.
Ja, jag är givetvis jäkligt oseriös idag. Ölen är ett öl. Den luktar och smakar öl, men vare sig jag eller du känner för att beskriva den med ett eller med tvåhundrafemtiosex ord så är det fine. Ibland är fantasi kul, och ibland orkar man inte med det.
Kul öl att brygga, men jästen tycker jag var skittråkig.
INFO
Malt
5000 g Maris Otter pale ale
Mäskschema
60 min @ 70°C
recirkulerade 4l, lakade av med 4l 80°C vatten
Kok 90 min
90 min - 55 g Fuggle (4,8% AA)
30 min - 45 g Fuggle
15 min - 80 g Fuggle
Torrhumling 7 dagar
150 g Fuggle
Jäst
2 pkt Lallemand Nottingham, jäst mellan 19-20°C i en vecka, därefter rumstemp
Övrigt
Volym (färdig vört): 20 L
OG: 1,061 - FG: 1,016
Alkoholhalt: ca 6% (efter senare tillsatser och primning)
Bryggdag: 20/11 (2014) - Tappad: 14/12 (2014)
Primad med ca 5 g druvsocker / l
historical (english) india pale ale
Jag tar mig friheten att påstå att det är väldigt vanligt bland nyblivna hembryggare är att brygga extremt och/eller konstigt. Så många bollar i luften som möjligt. "Ja, vi gör en surmäskad glutenfri imperial oatmeal milk double black india pale ale, jäst med rödvins-jäst, lagrad med björkträ och jabuticaba!!"
Inget ont om det. Det är fett kul! Så var/är det även för mig. Känner fortfarande att jag vill "ta ut svängarna" väldigt mycket, men har samtidigt börjat snegla lite på "tråkiga" ölstilar. Sån där öl som man kan dricka utan att fundera så mkt på vafan det är egentligen.
Jag tänder alltid till rejält på historiska recept, vare sig jag läser om dem i en bok eller om någon (typ Fuller's) brygger dem. Man gjorde det mesta av det lilla man hade. Ofta enbart med en eller två maltsorter, ingen karamellmalt, och "tråkig" humle osv.
I höstas bryggde vi två öl efter gamla recept. Den ena, en "stout butt beer" från 1720 med 87% brunmalt och resten pilsnermalt med recept taget från Radical Brewing, tabbade jag mig rejält på och gjorde nån bisarr vattenbehandling på. Den blev as-basisk och smakade vidrigt. Första ölen vi vaskat innan den ens flaskats.
"Vaska välfärden"
Den här däremot, en "reid 1839 IPA" som jag hittade i Mitch Steels IPA bok, blev drickbar.
Under själva bryggningen lyssnade vi på Blue Lines av Massive Attack, och namnet kändes väl rätt självklart. Ölen i sig beskrevs som "Thoroughtly, rippingly hoppy. Hops. More hops. Hop resin... osv" av britterna på den tiden, och Blue Lines är en "gammal" stilbildande skiva från England.
En massiv attack med Fuggle helt enkelt.
Well, nu kör vi en lång och detaljerad genomgång av exakt alla intryck.
Trevligt pys när man bustar dens cap. Häller upp och beskådar, ser ut som lite smådisig äppeljuice, men det skulle lika gärna kunna vara päronjuice. Det är lite upp till betraktaren.
Jag sticker ner näsan i glaset och sniffar frenetiskt. Luktar typ som en lite sunkig engelsk pub. Malten har en framträdande roll här, medan de lite blommiga och örtigt kryddiga inslag ligger bakom. Tyvärr är jag dålig på botanik, och har därför svårt att ge er alla detaljer kring dessa blommor, örter och kryddor jag känner. Förstår er frustration och accepterar fullt ut att ni kommer sluta följa min blogg nu.
Nåväl, doften. Jag sniffar även fram knäck, ni vet sån där äcklig kola som folk gör till jul? Ja, sådan. Ni vet hur de luktar, eller hur? Den är även lite diskret fruktig, liksom övermogna saftiga päron.
Då var doften avklarad. Nu kör vi smaken med sextioåtta ord.
Här återkommer det där blommiga och örtiga, som jag tyvärr inte kan gå djupare in på pga mina bristande kunskaper inom botanik. Söt apelsinmarmelad spelar snällt på tungan, tillsammans med ljus honung, hårda kolakarameller och bränt socker. Alla dessa smaker kan ni nog associera till, så kan behöver nog inte gå djupare in på detaljer där. Men ni kan maila mig om ni vill ha en fullständig redogörelse.
Den har en trevlig munkänsla med mild kolsyra. Inget enormt skum, men det som skapas ligger kvar hela tiden. Avslutas med en bestämd och schyst beska.
Humliga rapar kommer som en bonus ett tag efter man tömt glaset.
Ja, jag är givetvis jäkligt oseriös idag. Ölen är ett öl. Den luktar och smakar öl, men vare sig jag eller du känner för att beskriva den med ett eller med tvåhundrafemtiosex ord så är det fine. Ibland är fantasi kul, och ibland orkar man inte med det.
Kul öl att brygga, men jästen tycker jag var skittråkig.
INFO
Malt
5000 g Maris Otter pale ale
Mäskschema
60 min @ 70°C
recirkulerade 4l, lakade av med 4l 80°C vatten
Kok 90 min
90 min - 55 g Fuggle (4,8% AA)
30 min - 45 g Fuggle
15 min - 80 g Fuggle
Torrhumling 7 dagar
150 g Fuggle
Jäst
2 pkt Lallemand Nottingham, jäst mellan 19-20°C i en vecka, därefter rumstemp
Övrigt
Volym (färdig vört): 20 L
OG: 1,061 - FG: 1,016
Alkoholhalt: ca 6% (efter senare tillsatser och primning)
Bryggdag: 20/11 (2014) - Tappad: 14/12 (2014)
Primad med ca 5 g druvsocker / l
Kommentarer
Skicka en kommentar